Tvärflöjt

Tillbaka till notskolan

_______________www.wallenas.com_____________________________________________

Flöjter av olika slag är ett av de äldsta instrument man känner till. Från början var olika vassrör och andra ihåliga rörliknande föremål upphovet till dessa instrument. Under 1500-t började man bygga olika föregångare till tvärflöjten. 1660 utvecklade instrumentbyggarfamiljen Hotteterre tvärflöjten till att likna dagens. En stor skillnad var att mittdelen gjordes delvis konisk vilket underlättade överblåsningen. Flöjten hade bara en klaff. Klaffsystem växte fram under senare delen av 1700-t.

1832 lanserade den tyske flöjtisten Theobald Böhm den koniska Böhmflöjten med en klaff för varje tonsteg. Han vidareutvecklade flöjten till 1847 då den cylindriska böhmflöjten var färdig. I modern tid har klaffsystemet utvecklats med bättre precision.

Man kan förstå att tvärflöjten hör till familjen träblåsinstrument med tanke på dess historik. Trä har varit det dominerande materialet ända fram till 1900-t. Under renässansen använde man buxbom och i slutet av 1700-t användes även grenadill och cocus. Det visade sig emellertid att flöjterna ibland kunde spricka och de var dessutom ganska tonsvaga så utvecklingen av instrumentet har medfört en övergång till metall.

Det finns flera storlekar av tvärflöjt:
- Piccoloflöjt -
- Flöjt -
- Altflöjt -
- Basflöjt -

Tvärflöjtens tonomfång
I orkestersammanhang är ofta flöjten ett av de ljusaste instrumenten i ljudbilden. Ett vanligt kompositionssätt är att låta flöjten oktavera en melodi från t.ex en klarinett eller trumpet.


Tvärflöjten fungerar naturligtvis också som soloinstrument eller i mindre ensembler; allt ifrån komp av piano, flöjtgrupper eller kammarmusik. Tvärflöjten gör sig bäst i akustiska miljöer. När det gäller Pop- och rockmusik får man vara mer selektiv.